Där förr ett tvivel fanns över vem du var, gror nu en medvetenhet, ett tydligare fundament över ursprung och sammanhang. Värdet i att förvalta det du blev är inte längre skissartat - du har konturer och en stomme. Du är inte en separat enhet frånkopplad och oviktig, utan ett resultat av en lång rad människor som vandrat genom barndom och ålderdom. Utan förfäder och föräldrar hade du inte funnits. Om en enda förolyckats innan nästa generation fortplantat sig, hade du inte suttit här. Ditt släktled är en förfinad mötesplats av liv, möten och död. Grattis du är en av alla som fick leva! /Angelica Markén